-29,6

Jaha, nu sitter jag här & tänkte uppdatera lite...men det känns svårt av nån anledning..svårt att komma igång...
Den 4:e på kvällen gjorde sig migränen påmind igen & jag som skulle till Gävle på Rehab den 6:e..men men det var ju bara att proppa i sig migränmedicin & sätta sig på tåget när den
6:e kom.
Kom fram till Gävle på tis kväll den 6:e, hotellet jag skulle bo på låg mitt istan, så det var bara 700m från stationen =)
Åt frukost, lunch & middag i restaurangen på hotellet, otroligt go mat...Mums mums!! Kände mig lagomt bortskämd =)

Ons morron började med migränmedicin, en suverän hotellfrukost sen bar det iväg...skulle börja dagen med att träffa Arbetsterapeuten kl 8,30-10
Under det mötet så pratade vi lite först, jag fick beskriva min situation, hur jag klarar av vardagen osv...sen fick jag göra ett "jobb" skulle packa kontorsmaterial till 2 kunder, i plastbackar, varje plastback vägde kanske 5kg packad & klar, lyfte dem från ett bord till en plats på andra sidan rummet.
Sen satte jag mig framför datan, (läs stod) lade upp 2 fakturor som skulle skickas till kunderna, alltsom allt gjorde jag "jobbet" på ca 30-40 min.. Det knakade till i nacken & sen kom värken som ett brev på posten!!

Men det var ju bara att bita ihop, för kl 10-12 skulle jag träffa Psykologen *pust*
Det mötet gick ju bara ut på att jag berättade hur min vardag såg ut, vad jag tyckte att jag klarade av samt vad jag måste ha hjälp med..Innan jag åkte ner till Gävle så hade jag fyllt i en massa olika frågor som Psykologen hade som underlag samt min egen berättelse..
Vi tog 10min paus, hon skulle sammanfatta allt för att sen kunna ge mig en form av utredning, hur jag mådde psykiskt, vad hon tyckte att jag borde klara av åså..

Sen efter 12 fick jag lunch till kl 13 när jag skulle träffa en Socionom.
Det samtalet gick ju oxå ut på att jag berättade min situation, vi bollade olika vägar som kan finnas för mig olika arbeten, studier osv...gav väl ganska mycket idéer men det känns svårt att hitta ett jobb, som jag kan klara av...Men skam den som ger sig!!! Detta möte var slut runt 15 tiden, så sen var jag ledig resten av dagen..

Gick tillbaka till rummet, lade mig & vilade ett tag innan jag tvingade mig ut på en promenad..Gävle är en fin stad, vackra gamla byggnader åså..
Middag vid 18tiden, sen blev det en dusch & sänggång, så frukatnsvärt ont i nacke & huvud så jag orkade inte vara uppe..

Tors hade jag sovmorron, skulle inte träffa Sjukgymnasten förrän kl 10-11,30
så det blev frukost vid 8,30 sen slö tittning på nyheterna innan de va dax att knata iväg..
Detta möte gick oxå ut på att jag fick berätta min historia, sen fick jag göra vissa övningar..
När jag visade vilka övningar jag blivit visad att jag skulle göra för nacken så blev hon förskräckt, de övningar jag gjort ska absolut inte en med Whiplash göra...Då blev jag lite rädd ska ni veta=/
De övningar jag gjort var aldeles för kraftiga & stora, hon visade mig hur jag skulle göra, men nu var det lite för sent, skadan var redan gjord..Hon rådde mig att leta upp en Sjukgymnast som var speciallist på nackar & rygg, där kanske jag kunde få lite lindring.
Sen gjorde jag lite fler övningar, bla olika gångövningar, i trapp, normal gångtakt samt snabbt utan att börja springa. Jag gjorde oxå vissa övningar med nacken, när jag bla lutade huvudet bakåt så "tappade" jag huvudet, därför såg hon direkt att jag hade en Whiplash, på nått sett =/
Likadant denna dag så kom värken i nacken & huvudet som ett brev på posten, ovanpå migränen!! Fy F** säger jag bara =(
Snacka om att jag blev lessen, arg & rädd...Va F** håller vården på med!!!!

Sen var det lunch & efter lunchen ledig tid till kl 14,30-16 när jag skulle träffa läkaren.
Mötet med läkaren gick ju ut på samma som de andra, jag berättade min historia, fick beskriva vardagen, medicin intag osv..Hade fruktansvärd smärta hela tors oxå =( så det blev sänggång tidigt, men jag kämpade på till 20,30 iaf =)

Fre var jag ledig enda till kl 15,15 när jag skulle bli utskriven av läkaren, samt få min bedömning muntlig.. Nervöst väntande..mådde däremot lite bättre så på fm var jag ute i solskenet & checkade av stadens alla affärer...hittade 2 tröjor på Cubus som jag inte kunde låta bli att köpa...Jag tyckte att jag var värd dem =) Dryga 9 månader rökfri & sen gått igenom en pärs med alla möten, klarat av att va trevlig & glad fast jag haft så fruktansvärd smärta.. Mäkta stolt över mig själv ;)

Mötet med läkaren gick bra, de hade alla kommit fram till att min arbetsföråga låg på 50% med rätt anpassat jobb...Inte för stressigt, inga lyft, varierande arbetsuppgifter, det fick inte vara ensidigt alls...De sa helst inget service yrke!
Hmm, undra vad som finns kvar då???
Ja det återstår att se när jag får den skriftliga utlåtandet. Sen till det riktigt ego positva =)
Fick beröm av alla jag träffat, de var imponerad över att jag kunde se positivt på framtiden fast jag hade så mycket emot mig, de visste att det kommer att gå bra för mig i framtiden, fast bo kvar på landsbygden, de hade de svårt att se... Men glad & stolt blev jag att de sa så om mig =)
Nu blir man ju mest fundersam på hur allt kommer att se ut framöver...Hur det funkar, med ekonomin, kommer jag att hitta ett jobb som går att anpassa här omkring?? Måste vi flytta?? Vart isf?? Många funderingar, många tankar som fladdrar...men en sak vet jag isf...
Allt kommer att lösa sig till det bästa, bara alla pusselbitarna hamnar på plats!!

Ja sen åkte jag hem med tåget till kära Sundsvall igen, mina föräldrar stod på perongen & väntade på mig..Huvudvärken var som vanligt igen, ingen migrän idag inte =) den försvann under tors natt=)
Blev skjutsad till Mari, där var Sofie & min bil..packade in allt i bilen & åkte hem.
Lör fm var jag & Mari ute på en promenad, vi bestämde att hon & Anna skulle sova hos oss i Kullsta, så kunde jag & Mari ta ett glas vin & fira att jag varit på Rehab...men ack vad jag bedrog mig...sakta men säkert återkom migränen igen, under lördags em =( F** va less jag blev =(
Så min lör kväll slutade med tidig sänggång, hade slut på migränmedicin så de fick bli treo ist..

Sön morron vaknade jag med en olidlig migrän, ringde sjukvårdsupplysningen, orolig att det kanske inte va migrän, (ni vet ju va lätt det är att tro det värsta) så beslutades det att jourläkaren skulle ringa upp mig.
Det gjorde han, fick order att ta 1 tabl Citodon, blev det inge bättre efter 1timme ta 1 till..fortsatte smärtan ändå, åk in till stan på akuten..
Så kl 15 klev jag in genom akutens dörrar, fick vänta i kanske 15min sen blev det min tur, anmälde mig sen fick jag komma direkt in..fick inte träffa någon läkare då, men blev inlagd på OBSavd, låg där sön natt.På kvällen kom det in en läkare som undersökte mig, det blev bestämt att jag skulle få göra en hjärnrtg för att utesluta tumör eller liknande..men hon kunde inte säga när. Ursh vilka otäcka tankar som fladdrade då!! Riktigt orolig blev jag, kände mig fruktansvärt ensam..& Martin är i Norge *snyft*Behöver jag säga att det inte blev nån sömn den natten??

På mån fick jag komma upp till avd 208, kom dit vid 15,30 sen kl 16 bar det iväg till rtg..äntligen!men tyvärr hade inte Neurolog läkaren tid att träffa mig på mån, men kanske på tis...
På kvällen kom sköterskan in & berättade att de inte hittat nått konstigt på rtg, gud va skönt det var att höra =) En stor sten lossnade från mitt hjärta *pust* skyndade att meddela alla, började med Martin så klart, stackarn är ju i Norge & jobbar...Han blev överlycklig av det beskedet, kan tro att det varit extra jobbigt för honom att inte vara hemma, så han kunnat vara hos mig när nått sånt här händer..Livet har olika prövningar på en!! & vi klarar alla bara man ger sig f**n på´t...

Tisdagen kom & Neurologen hade inte tid att träffa mig nu heller...troligen inte på ons heller...Då bestämde jag mig för att åka hem & vänta, jamena varför ligga där & ta upp en vårdplats när det ändå troligen "bara" är migrän? Så jag åkte hem på tis em....Men visst kommer tanken Varför drabbas jag bara med mer onda saker??? Har jag inte drabbats nog?? Tydligen inte, jag har nog kraften för ännu mer shit verkar det som =/ Det som inte dödar härdar!!sägs det...

Så nu sitter jag här & knappar framför datan...detta inlägg blev långt, har tagit länge att få klart, många pauser måste jag ju ta men nu é det klart =)
Ja nu är ni uppdaterad av en hel massa både goda nyheter & en hel massa sjuk klagande..men de é väl därför man skriver ibland, det känns så bra att få "spy" ut allt uutan att det är det närmaste som får ta de...Men jag är just nu hyfsat smärtfri..bara den vanliga dagliga smärtan men den lär jag ju få leva med så...

Sköt om er & Carpe Diem!
Kramelikram

(började 11,03 klar 12,57 =)