Helgens funderingar..

Respekt! Vad är respekt? Finns det flera olika sätt att respektera vad andra människor tycker & tänker? Har verkligen alla rätt till sin åsikt? utan att förlora respekten? Är respekten annorlunda om man är vuxen, barn eller ungdom??

Om man inte bryr sig vad någon i sin närhet tycker & tänker, vad en människa i sin närhet ber om, utan man gör som man vill ändå..Är det respekt?? Eller är det något annat som styr?? Nått man inte rår över, oron gnager i mig...
Om en människa i sin närhet verkligen talar om varför den tycker & tänker som den gör, verkligen ber om att den andra ska respektera & bara acceptera vad den andra tycker & känner, (om så bara för en kort period) Är det för mycket begärt?

Det är konstigt, man tror man känner varann & så visar det sig att det gjorde man inte alls..Inte på det sett man trodde iaf..
Är det bättre att vara tyst, inte dela med sig om sina tankar & funderingar, sin oro över vissa saker, utan bara "köra på" utan att ta sig tid för eftertanke?? Är det bäst att leva så??

Är det bara då man får respekten & förtroenden?? När man inte är för frågvis, inte kommer för nära, inte talar om hur man funderar, vilken oro man kan känna, utan bara "flyter med strömmen"??
För ibland kan funderingarna innehålla både positiva & negativa funderingar, på både gott & ont..
Men jag är av den filosofin att livet består av både negativa & positiva energier..vi behöver balansen där emellan för att allt ska klaffa..
Eller har vi alla olika sett att bearbeta allt? Tar det olika lång tid att ta in vad vissa människor ber om, olika tid att ta in vad vissa människor tycker, kommer deras oro & tankar för nära??
Blir det för jobbigt?? För tänk om människan har rätt??
Man lär så länge man lever sägs det..men vissa saker önskar man bara att inte andra behöver uppleva!! Slits mellan hopp & förtvivlan!! Tappar fotfästet lite, kommer respekten tillbaka??
Kan man missbruka respekt & förtroende upprepade gånger & det går att reparera??
Jag hoppas det iaf, fast kan det bli på samma sett igen??

Jag har gått igenom så mycket negativa saker i mitt liv, men jag har rest mig fruktasvärt stark ur alla mina kriser! Men ska jag bli straffad för att jag råder människor i min närhet till att tänka efter?? Att inse att det kan gå fort om man inte ser upp... Är jag inte värd den respekten??
Är det så omgivningen vill ha mig, då får det faktiskt vara...Jag klarar inte av att vara "oäkta", livet är för kort för det livet!!

Behövdes det en trafikolycka för att inse att man är inte odödlig! Jag fick en andra chans & den är jag tänkt att ta vara på!!! Jag har varit nästan helt smärtfri i min nackvärk efter min behandling hos Atlantotec. Men i lördags natt åkte jag på magsjuka igen! *pust* inte lika kraftig som sist men det är först idag jag känner mig pigg. Men hela dagen igår hade jag en fruktasvärd huvudvärk & nackvärk, hoppas innerligt att det berodde på att jag legat knasigt...
Pga av magsjukan kunde jag inte ta nån värktablett förrän vid 19 tiden igår kväll, tog 1 panodil..inget resultat så innan jag kröp till sängs tog jag 1 till. Hade jätteproblem att hitta ett läge för nacken så att jag kunde slappna av, så Martin masserade nacken lite, vi talade samtidigt om behandlingen hos Atlantotec, att kanske det var kotan som hamnat fel igen..Jag hoppas verkligen inte det!! För nu när jag har haft dryga månaden utan värk, så har jag ju börjat att kunna planerar framåt, med arbetsprövning, med målet på ett jobb. Men igår då kändes den planeringen helt otänkbar igen =(
Somnade till slut iaf för att vakna vid 4 tiden, trodde mitt stackars huvud skulle sprängas!! Gick ner & tog en migräntablett, somnade om & sov hyfsat lugnt fram till väckaren ringde i morse.
Fortfarande ont i huvud & nacke, tog en migräntablett igen vid 9.40 tiden, efter en frukost/lunch & en kopp kaffe så känns det lite bättre iaf =)
Men riktigt bra är jag inte..Jag hoppas verkligen att inte det är kotan som hamnat fel igen!! För då, då är jag nog tillbaka till ruta 1 igen...För med så ont klarar jag inte av att fungera, inte genom att det inte finns några värktabletter som verkar fungera heller..men, men tiden får väl utvisa hur det kommer att bli.
Men åter igen fick jag mig en tankeställare att livet är nått man ska vara rädd om! Det är skört samtidigt som det är starkt!! Livet kan drastiskt förändras!!

Nu ska jag iaf ut & ta mig en liten lugn promenad i solen, orken verkar inte riktigt ha kommit tillbaka, men en lugn promenad borde jag orka med iaf =)
Ja det var lite från djupa funderingar till min jävla värk igen...
Kramen på er alla som orkat läsa ända hit =)


Carpe Diem!!