Ja då har jag varit på ännu en begravning =( denna gång var det kära Pelle..
Kändes lite konstigt att kliva in i kyrkan (jag sist som alltid) satte mig på en egen bänk,en bit ifrån resten...
Ja tänk vad knepigt,tragiskt allt blev..& bara för att jag följde min magkänsla & sade ifrån & tog ställning..Åter igen har jag tagit ställning bort ifrån "medberoende" syndromet..Har gjort det förrut & kommer nog att göra samma sak igen om jag står inför detta valet igen..
Jag gjorde det jag är tvingad att göra enl. lag men nu verkar det som om jag står ensam kvar!!
Men det är ju kanske det som behövdes?? Jag står hellre ensam kvar än vara delaktig i en förnekelse & "medberonde" syndromet!!
Jag har varit där & vägrar återkomma!
Jag sover gott om nätterna & går rak i ryggen, stolt över att jag törs sätta ner foten för det som är på tok! Stolt över att jag törs göra det jag är skyldig till, & inte stoppa huvudet i sanden & fortsätta som om inget hänt..
Men åter igen det är jag de..Man kan ju inte låta bli & fundera hur de andra sover om nätterna? Undrar varför de fortsätter & låtsas som om allt är bra?
Varför väljer man att stoppa huvudet i sanden & inte inse sanningen?
Jaja,de har säkert en bra anledning (tror de iaf) jag dömer ingen! Ni är alla vuxna så ni borde ju kunna bestämma själva =/
Jaja, begravningen gick bra,det var en fin & lugn stämmning.
Tack kära Pelle för de fina åren du fanns i min närhet.
Ta hand om alla våra nära & kära där på "annersia" Ge kära farmor en xtra kram från mig!
Ja detta inlägg blev ett litet hopkok av mina funderingar om livet & döden..men men den som lever får se sägs de ju ;-)
Carpe Diem!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar