Hur jag än gör blir allt fel..jag misslyckas hur jag än gör, hur jag än planerar & funderar så blir allt fel..
Allt känns som ett stort misslyckande..
försöker att uppfostra till att säga sanningen & stå för vad man tycker & tänker.
Men vad får jag tillbaka? Jo lögner & svek, undanflykter & tigande..väljer alltid den lättaste vägen ut, den utan krav..
Respekten vart tog den vägen??? Kärleken till sin mamma vart tog den vägen??
Vad är meningen med livet egentligen?? Ska det behöva vara så här bara för att man är mamma??
Ja, ja har tappat tron & hoppet just nu, hur länge ska jag orka??
Jag har ju inte bara mig själv att tänka på nu, måste äta även om matlusten inte finns..Måste försöka sova även fast sömnen vägrar infinna sig..
men det är svårt, omöjligt att hålla tillbaka dessa tårar, denna oro..
Ska det kännas så här? Längtar efter första sparken, första livstecknet,så jag vet att allt är okej..
Kommer allt att gå bra? Kommer nått att gå fel? Hur länge orkar jag??
Vill tro på en bra framtid! Vill vara riktigt lycklig & glad, jag är faktiskt värd det!
Saknar dig så!!
9 kommentarer:
Du hittar säkert orken och glädjen bakom nästa hörn. Önskar att du får må gott och bara kunna njuta utav det du har.
Jag vet hur jobbigt det kan vara med de där tonårstjejerna, men någonstans tror jag att de älskar oss innerst inne.
Va rädd om dig min vän, jag finns här för dig.
Massor av kramar <3 Lotta M
Det är inte lätt att vara mamma alltid. Men det kommer nog en tid då det blir lättare, det kan jag nästan lova. Tänker kanske då mest på mitt eget förhållande till min egen mamma.
Styrkekramar till dig. Inte har du gjort något fel, det är inte så lätt..
Kram, Lotta
Det är inte lätt att vara mamma alltid. Men det kommer nog en tid då det blir lättare, det kan jag nästan lova. Tänker kanske då mest på mitt eget förhållande till min egen mamma.
Styrkekramar till dig. Inte har du gjort något fel, det är inte så lätt..
Kram, Lotta
oj, kom visst två gånger..
Kära goa vännen - försöker sända dig stora styrkekramen hjärtat - jag vet att det blir bra, tror det stmmer som "Lottorna" här bredvid skriver.... jag har oxå en blivande tonåring i huset å det kommer iNTE att bli lätt:(
PUSS!!!!! Jannike
Kanske är det så att ju starkare banden är, desto mera buller och bång när en unge ska frigöra sig och bli vuxen. Sen när tonåren är förbi kommer dom tillbaks de små morsgrisarna
tonåringar klarar bara visst mycket, och när det blir alldeles för mycket så kanske dom inte orkar tänka på alla andra utan bara få ur sig det dom hållit inom sig alldeles för länge?
det är kanske inte bara tonåringens fel att det blir bråk, kanske ligger det rätt så mycket hos föräldrarna också
Klickade in mig till dig via dotra di.
Och såg detta inlägget.
Upp med hakan. Ibland kan det kännas fruktansvärt jobbigt med allt runtomkring, och som att ingen förstår hur man känner, eller hur man menar.
Av tonårsbarn har jag ju ingen erfarenhet av, än ;) Men jag tror att de innerst inne älskar oss djupt, även om det kan komma sårande ord ur munnarna ibland. Ibland behöver även de en time out.
Det blir nog lättare. Håller med övriga talare (skrivare).
Och samtidigt måste jag passa på att säga "Grattis!". :) Till er båda, vad roligt. Se till att ta hand om dig (er) nu.
Mvh Sandra B
Upp med hakan, tjejen!! Du är den bästa mamman ditt barn kan ha och det kommer h*n inse, jag lovar!
Skicka en kommentar