måndag 4 januari 2010

Årets första inlägg..

Jag har funderat länge, ja i flera dagar på vad jag vill, behöver skriva ner för att kunna lätta mitt hjärta..men har kommit fram till att det är nog säkrast att inte skriva så mycket.
Har upptäckt att så fort jag börjar se ljuset bakom molnen så kommer det alltid något som gör att allt blir mörkt igen =(

Funderar skarpt på att starta en låst blogg, där jag kan verkligen öppna mig utan konsekvenser...Hmm, just nu skulle jag verkligen behöva en vän, som kan låna mig sin axel, som kan trösta & torka mina tårar. Utan att dömma! Utan att försvinna!
Jag har min underbara sambo <3 men ibland så skulle jag behöva en vän, som förstår, som orkar stanna kvar..

Jag trodde att 2010 skulle bli ett kanon år, ett kärleksfullt år, ett år där jag skulle hitta något arbete som jag både brinner för & klarar av även fast jag ej är fullt frisk..Men som det känns just nu så har jag nästan tappat hoppet på nått vis, tappat den gnista jag hade innan årsskiftet.
Jag VET att det händer en mycket underbar händelse under 2010 men just nu har jag lite svårt att tillåta mig att vara lycklig & förväntansfull =( & det skrämmer mig!!
Men jag vet att jag kommer att klara denna kris oxå, att jag kommer att växa ändå starkare ur den, men just nu känns allt så tomt, det gör så ont i både kropp & själ.

Ja funderar skarpt på att starta en låst blogg..

4 kommentarer:

Jannike sa...

Men vännen ... hade inte fattat att det var så här illa, blir verkligt ledsen av att läsa det du skriver nu :( Undrar så vad det är som hänt... Å jJAG finns här, du får gärna maila el ringa el vad som helst - att ge massage, det ska vi vänta lite med, som sagt, men att få prata Å BLI LYSSNAD på - det är OXÅ jätteviktigt. Jag fins här om du behöver...
Varm och stor hjärtekram till dig!!! <3

Anonym sa...

Mitt tips: Jag brukar elda upp mina problem. I kökspannan. Det är rätt effektivt tycker jag. Då kan man skriva precis vad som helst och sen slänger man papperet i pannan och låter det brinna upp. Förhoppningsvis brinner en del bekymmer upp också. Bättre känns det i alla fall. Dom enda som ser än andarna. Och dom kan vara goda hjälpare av och till. Lycka till!

Lotta sa...

Sänder dig varma styrkekramar vännen...livet är en strid ibland...ganska så ofta me tycker jag....

Hade det inte skilt 100 mil mellan oss skulle jag kommit å kraaamat om dig riktigt....
Tänker på dig å hoppas på att du snart ska få må bättre igen <3<3<3<3<3

Anonym sa...

<3 <3 massor av kramar till dig <3
Lova att du hör av dig vännen, jag finns här. Har ju precis samma sak, vet vad du går igenom.
Tänker ofta ofta på dig.

<3 Lotta <3